Tidiga modeller
Redan på trettiotalet bildades Kawasaki Aircraft Co Ltd som 1940 flyttades till Akashi där
verksamheten fortgick under kriget. Fredsavtalet stipulerade att Japan inte fick tillverka
flygplan och man fick se sig om efter andra artiklar som kunde sysselsätta personalen och dra in
lite pengar. Transportbehovet var stort och 1950 började Kawasaki Aircraft Co tillverka
separata motorer för motorcyklar. Den första kallades KE (148 cc fyrtakt) och användes av
små japanska motorcykelfabrikanter som Fuji och IMC. Den följdes 1952 av KH (250 cc fyrtakt).
Produktionen var liten och för att inte vara helt utlämnad åt fristående företag bildades 1953
dotterbolaget Meihatsu Industries Co Ltd för tillverkning och försäljning av kompletta motorcyklar.
Samma år inleddes framställandet av KB-1, en 60-kubiks tvåtakts hjälpmotor att monteras på
cyklar

1954 inkorporerades Meihatsu i ett nytt företag, Kawasaki Meihatsu Industries Co Ltd. Modellen
Meihatsu 125V kom ut på marknaden med en tvåtakts encylindrig 125 cc-mc-motor med
beteckningen KB-5. Mer intressant är kanske 60-kubiksmotorn (kallad KB-2) som monterades
i en skoter där namnet Kawasaki för första gången förekom på en motoriserad tvåhjuling.

125-kubiksmotorn KB-5 var, som många encylindriga 125:or strax efter kriget, starkt
influerad av DKW:s förkrigsmotor Andra exempel är BSA Bantam, H-D Hummel,
IZH och Yamaha YA-1. I övrigt hände inte mycket  under femtiotalet. Motortillverkningen hade ju
från början kommit igång enbart som ett sätt att hålla flygplansdivisionen  med jobb och verksamheten
hade dock mycket lite stöd från gruppens styrelse. Produktionen var aldrig särskilt  stor, och
bästa året var 1959 när tiotusen motorer gjordes, och det var ett lätt beslut att lägga ner det
föråldrade Meihatsuprogrammet och koncentrera sig på annat.

Kawasaki var dock en industriell gigant,
känd och respekterad i områden som rörde flygplan, fartyg, järnvägar och
byggkonstruktioner, men okänd för den stora allmänheten.  Om man nämnde Kawasaki för
genomsnittsjapanen på gatan så mötte man antingen ett oförstående ansikte eller blev i bästa fall
hänvisad till staden mellan Tokyo och Yokohama med detta namn.

Så man beslutade sig för att kliva in på ett mer ”publikt” område och eftersom man redan
perifert sysslade med motorcyklar så blev det där man satsade. Kännetecknande för japansk
industri är att när man väl kommit så långt att man satt sig och fattat ett beslut så går det fort. Samma år,
1959, bildades en konstruktionsavdelning och tidigt 1960 fanns utrustning och lokaler färdiga i
Akashi för tillverkning av kompletta motorcyklar.  Senare det året köptes den gamla och väl
etablerade firman MEGURO som hade gjort motorcyklar alltsedan mitten av trettiotalet
när man kopierade den då nya Velocette MSS.
Modellprogrammet var gammalt men i alla fall en förbättring och ett värdefullt tillskott till Meihatsu.
Dessutom fick man kunskaper om försäljning av motorcyklar, samt ett återförsäljarnät som nu kunde
erbjuda  motorcyklar från 50 till 500 cc.
Meguro fick sitt namn ändrat till Kawasaki Meguro Mfg Co Ltd och inkorporerades i Kawasaki Aircraft Division 1963.

I programmet fanns en 2-takts 125 off-road med modellbeteckningen B8 och den blev Kawasakis första exportmodell när ett antal såldes i USA 1964. I oktober samma år öppnades
ett kontor i Los Angeles, huvudsakligen för att  studera och förstå den nordamerikanska marknaden.
Nu hade man ett hyggligt modellprogram, men de flesta maskinerna var av mindre storlek. En intressant
motor var J1, en fyrväxlad 85 kubiks tvåtaktare som blev den första kawasakimotorn med roterande
insug. Slidmatning blev ju sedan allmänt på en- och tvåcylindriga Kawasaki långt in på sjuttiotalet.
Några fyrtaktare fanns också: SG som var en encylindrig 250 med enkel överliggande  kamaxel, K2
som man ärvt från Meguro och som var en tvåcylindrig 500 kubiks toppventilare, samt W1
som var en större variant av samma cykel. Redan 1965 fick de flesta tvåtaktare separat oljesmörjning,
kallad Superlube.

                            
Försäljningen i USA var nu i gång och 1966 öppnade American Kawasaki Motorcycles Corp. i
Gardena, Kalifornien och året efter en filial i New Jersey på ostkusten. Det året började Kawasaki
också exportera till Europa och Skandinavien var tidigt ute. Carl Andersen i Odense är den
äldsta fristående kawa-importören i Europa och började en månad före Hartmut Flöter i
Stockholm. Nya modeller var A1 och A7 (tvåcylindriga slidmatade 250 resp 350) som tillsammans
med 650:an W1 blev de första på vår marknad.

                           
Företaget etablerade dotterbolag i flera länder: i Nederländerna 1970 (endast reservdelar), i
 Storbritannien och Kanada 1973 och i Tyskland 1975. 1973 öppnades även en fabrik i Lincoln,
 Nebraska för tillverkning av vissa modeller för Nord-amerika. Produktionen i Akashi översteg nu
 30 000 i månaden. Under 1980- och 90-talen har Kawasaki tagit över importen i de länder man
 anser betydande som Frankrike och Italien (i samarbete med C.Itoh som är ett japanskt handelshus)
, i Benelux, i Spanien och år 1999 i Sverige. De övriga nordiska länderna är än så länge självständiga
 enheter men man gissar nog inte alltför fel om man tror att Danmark kommer att placeras
 under Tyskland, och Norge och Finland slås ihop med Sverige, inom några år.

SLUT på saxat från MCHK

Fotnoteringar från Vulcanklubben 1: !985 kom den första Vulcan-hojen VN 700/750 som var
 avsedd att  "krängas" på den då i USA så smått expanderande "cruisermarknaden"

Fotnot 2: Texten ovan från Motorcykelhistoriska klubben`s  tidning MCHK nr 2  04 har naturligtvis
 inte  ändrats men anpassats avseende markeringar och bilder för att bli mera lättsmält för våra
 medlemmar att läsa på "nätet"

                    Mer att läsa finns på: http://www.ca-mc.dk/Kawasaki/Kawasaki_historie/khi.html